.
Jag vill ha fint hår. Sådär naturligt volymigt utan att det blir frissigt i den där mörkblonda perfekta nyansen. 

Jag vill vara smal, ha en vältränad mage och en snygg rumpa.

Jag vill ha perfekt hy i en olivfärgad ton, vita tänder och långa mörka ögonfransar. 

Jag vill skriva en bok som blir en storsäljare, jag vill rida dressyr på elitnivå, jag vill ha en stor välbesökt blogg. 

Jag vill vara social, ha världens bästa vänner, vara världens bästa dotter, syster och medmänniska. Sprida positiv energi, ständigt med ett leende på läpparna. 

Jag vill och strävar efter perfektion. Det har jag gjort sedan jag var åtta år gammal, och det sänker mig nog mer än det höjer mig. För det är inget av ovan nämnda som är uppfyllt. Det innebär alltså att jag i nuläget står på misslyckande, i högsta grad. 

Att jag är frisk, att hela min familj är frisk, att jag får bo i Sverige, världens tryggaste land, att jag har en gymnasieexamen där många av ämnena är toppbetyg, att jag skaffade ett jobb som jag hade innan studenten är inte något steg närmare perfektion, det är självklarheter. Och det kommer allt bli som uppfylls. Och jag kommer aldrig känna mig perfekt eller komplett. 

För uppfylls allt det ovan så blir det självklarheter. Och fram kommer ett silverfat uppdukat med nya krav för att nå perfektion. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress